I landet lagom är vi allt annat än lagom

Jag har funderat ett tag på det här med lagom. Vi säger skämtsamt att vi bor i landet lagom. Jag har under senaste tiden reflekterat över att vi bor nog i landet som är allt annat än lagom. I diskussioner så tangerar allt att bli svart eller vitt.
Vi är för eller mot läxor.
Vi är för eller mot läromedel.
Vi är för eller mot katederundervisning.

Men är det så enkelt? Går det då att skapa en undervisning och lärmiljö som bygger på att alla elever är olika och behöver olika? Eller bygger det på att en lösning ska passa alla elever?

Varierad undervisning. Min tolkning av just varierad undervisning är att vi varierar oss i verktyg, går mellan det digitala och analoga och väljer verktyg efter uppgift, istället för uppgift efter verktyg. Det innebär att vi använder pennor, pappor, färgpennor, målarfärg, iPads med appar och datorer. Allt. Inte väljer bort, vi lägger till. Jag tycker därför att det är lika fel att säga att vi ska bli en helt digital skola utan papper som att det är ok att acceptera lärare som säger att de inte vill använda digitala verktyg i klassrummet. Att variera undervisningen med utgångspunkt att man varierar de appar man använder är lika fel som att variera undervisningen utan digitala verktyg.

I skrivandets stund har jag en dator, en iPad, en telefon, pennor, block, post-its, fysiska böcker och digitala pdf-er och en white-board. Jag använder alla. Hela tiden. Parallellt. Jag använder det verktyg jag tycker är bäst för uppgiften. Min palett av verktyg måste innehålla allt möjligt. Eleverna måste ges möjlighet att möta alla typer av verktyg för att kunna avgöra hur deras palett ska se ut.

Jag skulle vilja se en mer nyanserad bild med elevernas individuella behov i fokus.
I år önskar jag mig därför en skola som är lite mer allt och lite mer lagom.