Denna helg har sonen, Max 6 år, fått sitt första tv-spel. Jag kan inte mycket om tv-spel. Alls. Vi upptäcker hur man gör tillsammans. Det visar sig att han kan mer, han förstår på en gång vad och hur man ska göra. Han kan inte läsa eller skriva, han kan de flesta bokstäverna, hur de låter och ser ut och några få ordbilder. Ändå vet han. Mer än mig. Det gör mig nyfiken.
Jag sitter bredvid. En stund när vi spelat ställer jag frågor om spelet (vi spelar ett bilspel där man kan välja avatar, bil och banor).
Jag: Hur tänker du när du väljer vem du vill vara? (Syftar på avatar)
Max: Jag tänker att det är viktigt att den är bra på att köra.
Jag: Är inte alla bra på att köra, tror du?
Max: Jo, men bra på olika banor, såklart.
Jag: Ok, och nu tog du den där för att...
Max: För att apan är bäst på trädbanan.
Ingen har förklarat för honom att olika figurer, avatarer har olika förmågor. Det har han själv läst av, kodat av.
Jag sitter kvar. Fortsätter fundera över litteracitet. I denna genre, i tv-spelsgenren är min 6-åriga son just nu mer litterat än mig. Trots att vi har samma förförståelse.
Vad innebär det att vara litterat?
Det finns många olika versioner, jag väljer ingen forskares utan kommer nu att försöka ge min bild av begreppet.
Ordet litteracitet användes från början för att förklara läs- och skrivutveckling, men har nu utvecklas till att inbegripa och (i mina ögon även betona) de kulturella aspekterna av läsning. Den vidare synen på litteracitet rymmer även läsning, tolkning och eget skapande av all kommunikation. Vilket innebär att vi läser, tolkar och skapar mening av text, bild, ljud, rörligt media, hur de samspelar och skapar mening. Det är många som väljer att prata om digital litteracitet, men för mig blir det fel. Det digitala är en lika naturlig form som det tryckta eller skrivna för mig. Jag ser det alltså som en.
En av mina favoritstunder med Max är läsningen i sängen innan han ska sova. Vi läser tillsammans, skrattar, funderar och försöker gissa vad som kommer att hända. Det bästa är när jag får en inblick i hur han tänker och resonerar. Vi pratar om det vi läser, vi tittar på bilderna. "Varför blev han ledsen?Vad ser du på bilden?" När vi satt tillsammans med tv-spelet kom jag på mig själv att ställa samma typ av frågor. "Varför har de ljud på, varför just denna musik? Vad hade du valt?" Frågor om spelet. Han berättar hur han tolkar spelet, dess funktioner, syfte, hans val av olika alternativ. Tillsammans utvecklade vi vår litteracitet, vår förståelse för tv-spelet.
Vem som vann? Det tänker jag inte berätta.
Hälsningar från en dålig förlorare.
